E
hatch: A process by which an embryo leaves the egg envelope(s). (N.B., an egg cannot hatch, it is an embryo that hatches.)
ΕΚΚΟΛΑΨΗ: η διαδικασία με την οποία το έμβρυο εγκαταλείπει το κέλυφος του αυγού (η εκκόλαψη αναφέρεται στο έμβρυο και όχι στο αυγό)
kläckning: Processen där ett embryo lämnar det inneslutande ägget. Märk att i egentlig mening är det inte ägget som kläcks, det är embryot.
ecology: A branch of science concerned with the interrelationships of organisms and their environments.
ΟΙΚΟΛΟΓΙΑ: Επιστημονικός κλάδος που μελετά τη σχέση των οργανισμών με το περιβάλλον τους.
ekologi: En vetenskaplig gren som intresserar sig för interaktioner mellan organismer och deras miljö.
ecosystem: An integrated biological system which results from the interaction of all or a limited number of biotic or abiotic factors within a defined section of the biosphere. The dimensions of an ecosystem are not fixed or limited per se. Biotic elements of an ecosystem are populations of species and the abiotic elements (physical and chemical factors).
ΟΙΚΟΣΥΣΤΗΜΑ: Ολοκληρωμένο βιολογικό σύστημα που προκύπτει από την αλληλεπίδραση όλων ή ενός αριθμού βιοτικών ή αβιοτικών παραγόντων σε ένα καθορισμένο τμήμα της βιόσφαιρας. Οι διαστάσεις ενός οικοσυστήματος δεν είναι σταθερές ή περιορισμένες per se. Τα αβιοτικά στοιχεία του οικοσυστήματος είναι οι φυσικοί και χημικοί παράγοντες και τα βιοτικά οι πληθυσμοί των ειδών.
ekosystem: Ett integrerat biologiskt system, som är resultatet av interaktioner mellan alla eller ett begränsat antal biotiska eller abiotiska faktorer inom en definierad sektion av biosfären. Ett ekosystems dimensioner är inte fasta eller begränsade per se. Biotiska element i ett ekosystem är populationer av arter och de abiotiska elementen är de fysiska och kemiska faktorerna.
ecotone: The boundary or transitional zone between adjacent communities or biomass.
Οικότονος : Το όριο ή η μεταβατική ζώνη μεταξύ παρακείμενων κοινοτήτων ή βιομάζας.
ekoton: Gränsen eller övergångszonen mellan två angränsande samhällen.
ecotope: A particular habitat type within a larger geographic area.
Οικοτόπιο : Ένας συγκεκριμένος τύπος οικισμού μέσα σε μια ευρύτερη γεωγραφική περιοχή.
ekotop: Särskild habitat inom ett större geografiskt område.
ectoparasite: A parasite that lives on the outer surface of the host, e.g. sea lice.
ΕΞΩΠΑΡΑΣIΤΟ: Παράσιτο που ζει στην εξωτερική επιφάνεια του ξενιστή, π.χ. θαλάσσια ψείρα.
ektoparasit: Parasit som lever på ytan av sin värd, t.ex laxlus.
edaphic: Referring to physical, chemical and biological properties of the soil community.
ΕΔΑΦIΚΟΣ : Με την ευρεία έννοια, ο σχετικός με όλα τα είδη τού εδάφους, τη στρωμνή των δασών, και άλλους τύπους χερσαίων βιοτόπων, συμπερι- λαμβανομένων των βρυόφιλων και λειχηνόφιλων τύπων ενδιαιτημάτων, καθώς και των κορμών και των φύλλων των δέντρων.
edafisk: Hänvisar till de fysiska, kemiska och biologiska egenskaperna hos jordar.
greenhouse effect: Trapping of radiated heat by the lower layers of the atmosphere caused by an increase in atmospheric carbon dioxide and water vapour. This phenomenon is considered by many to be responsible for long-term climate change.
Φαινόμενο του Θερμοκηπίου: Παγιδευμένη θερμική ενέργεια από τα κατώτερα στρώματα της ατμόσφαιρας, σαν αποτέλεσμα της αύξησης του ατμοσφαιρικού διοξειδίου του άνθρακα και των υδρατμών. Το φαινόμενο είναι κατά πολλούς υπεύθυνο για τις μακροχρόνιες κλιματολογικές αλλαγές.
växthuseffekt: Den värmande inverkan som atmosfären utövar på jordytan p.g.a. sin förmåga att släppa igenom, absorbera eller reflektera strålning av olika våglängder och som ökar på grund av högre mängder koldioxid och vattenånga i atmosfären. Detta fenomen tycks orsaka långsiktiga klimatförändringar.
edge effect: The effect exerted by adjoining communities on the population structure within the marginal zone (ecotone), often containing a greater number of species and higher population densities of some species than either of the adjoining communities.
Φαινόμενο ακμής : Φαινόμενο το οποίο δημιουργείται από τις προσαρτημένες κοινωνίες στην δομή του πληθυσμού, μέσα στην περιθωριακή ζώνη (ecotone),και στην οποία περιέχεται συνήθως ένας μεγαλύτερος αριθμός ειδών, ενώ παρατηρείται υψηλότερη πυκνότητα πληθυσμού ορισμένων ειδών έναντι άλλων προσαρτημένων κοινωνιών.
kanteffekt: Utövade effekten som angränsande områden har på populationsstrukturen inom kantzonen (ekoton). Denna kantzon har ofta ett högre antal och densitet av vissa arter.
ephemeral: Lasting for only one day; short-lived or transient, as in an organism or life stage that grows, reproduces and dies within a few hours or days.
ΕΦΗΜΕΡΟΣ: Ο διαρκών μόνο μία μέρα. Βραχύβιος ή μεταβατικός, όπως ένα στάδιο της ζωής ή ένας οργανισμός που αυξάνεται, αναπαράγεται και πεθαίνει μέσα σε λίγες ώρες ή ημέρες.
efemär: Något som varar endast en dag; kortlivade eller övergående, en organism eller livstadie som utvecklas, reproducerar sig och dör inom loppet av några timmar eller dagar.
assimilative efficiency: The capacity of an individual, population or trophic level to incorporate that part of the consumption into production.
Αφομοιωτική αποτελεσματικότητα : Η ικανότητα ενός οργανισμού, πληθυσμού ή τροφικού επιπέδου να αφομοιώνει ένα μέρος της κατανάλωσης στην παραγωγή.
assimileringseffektivitet: Kapaciteten hos en individ, population eller trofisk nivå att tillgodogöra den del av konsumption till produktion.
biological efficiency: The ratio of the productivity of an organisation or population to the energy consumed.
Βιολογική απόδοση : Ο λόγος της παραγωγικότητας ενός οργανισμού ή ενός πληθυσμού προς την ενέργεια που καταναλώνει αυτός.
biologisk effektivitet: Förhållandet mellan produktiviteten hos en organism eller population och energin som används.
conversion efficiency: Measurement of fish growth. Conversion efficiency (%) = G/R x 100 where R is the ration in % weight of body weight per day and G is the specific growth rate.
ΜΕΤΑΤΡΕΨΙΜΟΤΗΤΑ: Μέτρηση της ανάπτυξης του ψαριού. Μετατρεψιμότητα (%) = G/R x 100 , όπου R είναι το σιτηρέσιο σε % του σωματικού βάρους ανά ημέρα και G= ο ειδικός ρυθμός ανάπτυξης.
omvandlingseffektivitet: Measurement of fish growth. Conversion efficiency (%) = G/R x 100 where R is the ration in % weight of body weight per day and G is the specific growth rate.
ecological efficiency: The efficiency of transfer of energy from one trophic level to the next.
ΟΙΚΟΛΟΓΙΚΗ ΑΠΟΔΟΤΙΚΟΤΗΤΑ: Η αποδοτικότητα της μεταφοράς ενέργειας από ένα τροφικό επίπεδο στο επόμενο.
ekologisk effektivitet: Effektiviteten i energiöverföring från en trofinivå till nästa nivå.
ecological efficiency, coefficient: The ratio of energy assimilated at a given trophic level to that assimilated at the previous trophic level; gross ecological efficiency.
ΟΙΚΟΛΟΓΙΚΗΣ ΑΠΟΔΟΤΙΚΟΤΗΤΑΣ, ΣΥΝΤΕΛΕΣΤΗΣ: Η αναλογία της ενέργειας που αφομοιώθηκε σε ένα τροφικό επίπεδο προς την ενέργεια που αφομοιώθηκε στο προηγούμενο τροφικό επίπεδο. Η ολική (ακαθάριστη) οικολογική αποδοτικότητα.
ekologisk effektivitet: Proportionen av energi som assimileras vid en viss trofinivå i förhållande till den som assimileras vid den föregående trofinivån; ekologisk nettoeffektivitet.
effluent: (1) Referring to water flowing out or from a tank, pond, aquafarm or power station. (2) Discharged polluted water, including water released after purification treatment.
ΕΚΡΟΗ: (1) Νερό που αδειάζει από μια δεξαμενή, λιμνοδεξαμενή ή σταθμό παραγωγής ενέργειας. (2) Εκροή ακάθαρτων. Ο αγγλικός όρος χρησιμοποιείται επίσης για τις εκροές μονάδων καθαρισμού λυμάτων, επίσης και μετά από επεξεργασία καθαρισμού.
flytande avfall: Flytande avfallsprodukt
effusion: Escape of fluid from vessels into the surrounding parts.
ΔIΑΠHΔHΣΗ: H εκροή υγρού από αγωγούς (αγγεία) προς τα περιβάλλοντα μέρη.
utgjutelse: Utströmning av vätska från kärl till de omgivande delarna.
El Nino: A warm ocean current setting south along the coast of Ecuador, so called because it generally develops just after Christmas. In exceptional years, concurrently with a southerly shift in the tropical rain belt, the current may extend along the coast of Peru to l20S. When this occurs, plankton and fish are killed in the coastal waters and a phenomenon somewhat like red tides results.
EL NINO: Θερμό ωκεάνειο ρεύμα που κατευθύνεται προς Νότο κατά μήκος των ακτών του κράτους του Iσημερινού, που οφείλει το όνομά του στο γεγονός ότι αναπτύσσεται αμέσως μετά τα Χριστούγεννα. (El Nino = το θείο Βρέφος). Σε ορισμένα έτη, κατά τα οποία παρατηρείται μετατόπιση προς τα νότια της ζώνης των τροπικών βροχών, το ρεύμα επεκτείνεται κατά μήκος των ακτών του Περού, μέχρι τις 120S. Αυτό τότε οδηγεί στον θάνατο του πλαγκτού και των παράκτιων ψαριών και προκαλεί ένα φαινόμενο παρόμοιο
el nino: En varm södergående ström utanför Equadors kust som fått sitt namn av att den oftast uppstår i nära anslutning till jul. Under exeptionella år kan den, i samverkan med en sydlig förskjutning av tropiska regnbältet, förstärkas till att även omfatta Perus kust ner till 20:e södra breddgraden. När detta inträffar uppstår plankton- och fiskdöd i de kustnära vattnen. Effekten av detta fenomenet liknar verkningarna efter en giftig algblomning.
trace element: An element essential for normal growth and development of an organism, but required only in minute quantities.
ΙΧΝΟΣΤΟΙΧΕΙΟ: Στοιχείο απαραίτητο για φυσιολογική αύξηση και ανάπτυξη ενός οργανισμού, αλλά απαιτούμενο σε ελάχιστες μόνο ποσότητες.
spårmetal: En ämne som är nödvändigt, om än i mycket små mängder, för normal tillväxt och utveckling hos en organism.
continental rise: The gently sloping seabed from the continental slope to the abyssal plain, with an average angle of slope of about 10.
ΗΠΕIΡΩΤIΚΗ ΑΝΥΨΩΣΗ: Βυθός με ελαφρά κλίση από την ηπειρωτική κατωφέρεια προς την αβυσσαία πεδιάδα, με μέση γωνία κλίσης γύρω στην 10.
kontinetalsluttning: Svagt lutande havsbotten som sträcker sig från kontinentalbranten till djuphavsslätten, med en lutning på ungefär 10.
seamount: An isolated submarine mountain, usually conical, occurring on the continental rises, abyssal plains and in the oceanic trenches presumed to be of volcanic origin, and rising at least 1000 metres above the sea floor.
Υποθαλάσσιο όρος : Ένας απομονωμένος υποθαλάσσιος ορεινός όγκος, συνήθως κωνικός που εμφανίζεται στα όρια των ηπείρων, στις αβύσσους και στις ωκεάνιες τάφρους. Θωρούνται ηφαιστειακής προέλευσης και υψώνονται σε ύψος 1000m από τον πυθμένα της θάλασσας.
undervattensberg: Fristående undervattensberg, ofta koniskt, på djuphavsbottnar eller i djuphavsgravar av troligtvis vulkaniskt ursprung. Reser sig minst 1000 meter över omgivande havsbotten.
elimination: In ecological energetics, any loss of biomass or energy by a population or trophic unit per unit time, per unit area or volume; including losses due to mortality, predation, emigration and moulting; the energy of eliminated biomass is available to, or utilized by, other trophic levels in the ecosystem.
ΕΞΑΛΕIΨΗ: Απώλεια βιομάζας ή ενέργειας από έναν πληθυσμό ή τροφική μονάδα, ανά μονάδα χρόνου και επιφάνειας ή όγκου. Συμπεριλαμβάνει και τις απώλειες λόγω θνησιμότητας, θήρευσης, μετανάστευσης, απέκδυσης κ.λ.π. Η ενέργεια της εξαλειφθείσας βιομάζας είναι διαθέσιμη ή χρησιμοποιείται σε άλλα τροφικά επίπεδα στο οικοσύστημα.
elimination: Inom ekologiska energiflöden, varje förlust i biomassa eller energi hos en population eller trofienhet per tidsenhet, ytenhet eller volym; inkluderar förluster på grund av mortalitet, predation, emigration och ömsning; energin i den eliminerade biomassan finns tillgänglig till, eller används av, andra trofinivåer i ekosystemet.
elittoral: The zone of the sea bed extending from the sublittoral, to the limit of light penetration.
Ευπαραλιακή : Η θαλάσσια ζώνη του βυθού η οποία εκτείνεται από την υποπαραλιακή ζώνη, μέχρι το σημείο που φτάνει το ηλιακό φώς.
elitoral: Den del av havsbottnen som sträcker sig från den sublittorala zonen ner till den afotiska zonen.
emigration: (1) The movement of an individual or group out of an area or population. (2) Active movement of cells in response to a stimulus, e.g., macrophages.
ΑΠΟΔΗΜIΑ: Η μετακίνηση ενός ατόμου ή ομάδας έξω από μια περιοχή ή πληθυσμό.
emigration: (1) Förtflyttning av en individ eller grupp ur ett område eller en population (2) Aktiv rörelse av celler i respons till en stimuli, t.ex makrofager (q.v.).
emission: The total amount of solid, liquid or gas expelled from a given source.
Εκπομπή : Ο συνολικός αριθμός στερεών, υγρών ή αερίων που αποβάλλονται από μια δεδομένη πηγή.
emission: Den total mängden fasta substanser, vätskor eller gaser som avges från en given källa per tidsenhet.
flood tide: In oceanography, that part of the tidal cycle between low water and the following high water.
ΠΛΗΜΜΥΡΙΔΑ: Στην ωκεανογραφία, το μέρος εκείνο του παλιρροιακού κύκλου μεταξύ της ρηχίας και της επόμενης πλήμμης.
flod: Inom oceanografin, den fas i tidvattenscykeln som sker mellan lågvatten och högvatten.
endemic: Specific or indigenous to an area; used most often in relation to disease agents and diseases.
ΕΝΔΗΜIΚΟΣ: Χαρακτηριστικός ή ενδογενής σε μια περιοχή. Χρησιμοποιείται συνήθως προκειμένου για ασθένειες ή νοσογόνους παράγοντες.
endemisk: Specifik för, eller inhemskt i, ett område; används oftast när man syftar på sjukdomar och sjukdomsbärande vektorer.
endobiontic: Used of organisms living within the sediment on the sea bed or lake floor: infauna.
ΕΝΔΟΒIΟΤIΚΟΣ: Χρησιμοποιείται για οργανισμούς που ζουν μέσα στο ίζημα του βυθού των λιμνών ή των θαλασσών: ενδοπανίδα.
endobiotisk: Används för att beskriva organismer som är nedgrävda eller inborrade i sedimentet på havsbotten eller sjöbotten: infauna.
endogenous: Arising or originating from within the organism or system.
ΕΝΔΟΓΕΝΗΣ: Εμφανιζόμενος ή προκύπτων στο εσωτερικό του οργανισμού ή συστήματος.
endogen: Uppstår inifrån organismen eller systemet.
energetics: The study of energy transportation and utilization in living systems. This can be studied at various levels of biological organisation; (a) molecular and cellular ; (b) organismic ; (c) population. In aquaculture, energetics is generally used to study the energy efficiencies of growth/reproduction.
ΕΝΕΡΓΗΤIΚΗ: Η μελέτη της χρήσης και της μεταφοράς της ενέργειας στα ζώντα συστήματα. Η μελέτη αυτή μπορεί να γίνει σε διάφορα επίπεδα βιολογικής οργάνωσης: α) μοριακό και κυτταρικό, β) οργανισμικό και γ) πληθυσμιακό. Στην υδατο- καλλιέργεια, η ενεργητική χρησιμοποιείται γενικά για τη μελέτη της ενεργειακής αποδοτικότητας κατά την αύξηση/αναπαραγωγή.
energetik: Studien av energitransport och användning i levande system . Detta kan studeras på olika biologiska organisationsnivåer; (a) molekylär och cellulär nivå; (b) organismnivå ; (c) populationsnivå. Inom akvakultur används energetik för att studera energieffektiviteten i tillväxt/reproduktion.
energy: (1) In physics, the capacity to carry out work. (2) In aquaculture, it usually refers to the dietary requirements of aquatic organisms, comprising a certain quantity of joules or calories per day to undertake essential living processes, e.g., growth, reproduction. Consequently, the energy content of diets and fish flesh is of importance.
ΕΝΕΡΓΕIΑ: (1)Στη φυσική, η ικανότητα παραγωγής έργου. (2) Στην υδατοκαλλιέργεια αναφέρεται συνήθως στην διαιτητική ανάγκη των υδρόβιων οργανισμών να λαμβάνουν μια συγκεκριμένη ποσότητα joule ή θερμίδων ανά ημέρα, για την επιτέλεση των βασικών διεργασιών της ζωής, π.χ. αύξηση, αναπαραγωγή. Συνακόλουθα, το ενεργειακό περιεχόμενο των τροφών και της σάρκας των ψαριών είναι σημαντικοί παράγοντες. Βλ. επίσης και Ενεργητικη.
energi: (1) Inom fysiken är det kapaciteten att genomföra arbete. (2) Inom akvakulturen syftar det till kostbehoven av akvatiska organismer, som består av en viss kvantitet jouler eller kalorier per dag för att kunna genomföra livsviktiga processer t.ex tillväxt, reproduktion. Följaktligen så är energiinnehållet i kosten och fiskkött av stor betydelse jfr. energetik
gross energy: The total energy present in a unit of food (also given as gross calories).
ΣΥΝΟΛΙΚΗ (ΜΙΚΤΗ) ΕΝΕΡΓΕΙΑ: Η συνολική ενέργεια που περιέχεται σε μια μονάδα τροφής (δίνεται επίσης και ως συνολικές θερμίδες).
bruttoenergi: Den totala energin som finns i födan (kan uttryckas som den totala antal kalorier).
enrichment: The process of increasing or enhancing some constituent or property, particularly through the addition of certain materials. In aquaculture there are two main usages: (a) the addition of necessary vitamins and minerals to formulated fish diets, to replace those nutrients that may be lost in fishmeal processing and milling and (b) organic or nutrient enrichment, referring to the discharges of organic nutrients to water bodies from aquaculture units.
ΕΜΠΛΟΥΤIΣΜΟΣ: Η αύξηση ή βελτίωση ενός συστατικού ή μιάς ιδιότητας, ιδίως με την προσθήκη ορισμένων υλικών. Στην υδατο- καλλιέργεια, ο όρος έχει δύο σημασίες: (α) προσθήκη των απαραίτητων βιταμινών και μεταλλικών στοιχείων στις βιομηχανικές τροφές, για την υποκατάσταση των θρεπτικών στοιχείων που πιθανώς χάνονται κατά την επεξεργασία των ιχθυαλεύρων, και (β) οργανικός ή θρεπτικός εμπλουτισμός που αναφέρεται στη ρίψη οργανικών θρεπτικών υλικών από μονάδες ιχθυοκαλλιέργειας σε υδατοσυλλογές.
berikning: Process där man ökar eller förhöjer en beståndsdel eller egenskap, särskild genom tillsättningen av vissa ämnen. Inom akvakulturen finns det två huvudanvändnigar: (a) tillsättning av nödvändiga vitaminer och mineraler till fiskföda, för att ersätta de ämnen som förloras i fiskmjölsproduktionen och malningsprocessen. (b) tillsättning av organisk material och näringsämnen, syftar till utsläppet av organiska näringsämen från akvakulturer till vattenmassor.
organic enrichment: The process of increasing or enhancing some constituent or property, particularly through the addition of certain materials. In aquaculture there are two main usages: (a) the addition of necessary vitamins and minerals to formulated fish diets, to replace those nutrients that may be lost in fishmeal processing and milling and (b) organic or nutrient enrichment, referring to the discharges of organic nutrients to water bodies from aquaculture units.
ΟΡΓΑΝΙΚΟΣ ΕΜΠΛΟΥΤΙΣΜΟΣ: Η αύξηση ή βελτίωση ενός συστατικού ή μιάς ιδιότητας, ιδίως με την προσθήκη ορισμένων υλικών. Στην υδατο- καλλιέργεια, ο όρος έχει δύο σημασίες: (α) προσθήκη των απαραίτητων βιταμινών και μεταλλικών στοιχείων στις βιομηχανικές τροφές, για την υποκατάσταση των θρεπτικών στοιχείων που πιθανώς χάνονται κατά την επεξεργασία των ιχθυαλεύρων, και (β) οργανικός ή θρεπτικός εμπλουτισμός που αναφέρεται στη ρίψη οργανικών θρεπτικών υλικών από μονάδες ιχθυοκαλλιέργειας σε υδατοσυλλογές.
organiskt berikning: Process som innebär att man ökar eller förstärker vissa egenskaper eller delar, vanligen genom tilsätting av vissa ämnen. Inomakvakulturer finns det två huvudsakliga innebörder: (a) tillsättandet av viktiga vitaminer och mineraler i fiskmaten för att ersätta viktiga ämnen som kan gå förlorade under fiskmjölsframställningne, och (b) den näringsberikning som sker i omgivande vatten genom utsläpp från akvakulturenheter.
nutrient enrichment: The process of increasing or enhancing some constituent or property, particularly through the addition of certain materials. In aquaculture there are two main usages: (a) the addition of necessary vitamins and minerals to formulated fish diets, to replace those nutrients that may be lost in fishmeal processing and milling and (b) organic or nutrient enrichment, referring to the discharges of organic nutrients to water bodies from aquaculture units.
ΕΜΠΛΟΥΤIΣΜΟΣ ΜΕ ΘΡΕΠΤIΚΑ: Η αύξηση ή βελτίωση ενός συστατικού ή μιάς ιδιότητας, ιδίως με την προσθήκη ορισμένων υλικών. Στην υδατο- καλλιέργεια, ο όρος έχει δύο σημασίες: (α) προσθήκη των απαραίτητων βιταμινών και μεταλλικών στοιχείων στις βιομηχανικές τροφές, για την υποκατάσταση των θρεπτικών στοιχείων που πιθανώς χάνονται κατά την επεξεργασία των ιχθυαλεύρων, και (β) οργανικός ή θρεπτικός εμπλουτισμός που αναφέρεται στη ρίψη οργανικών θρεπτικών υλικών από μονάδες ιχθυοκαλλιέργειας σε υδατοσυλλογές.
närsalts berikad: Process som innebär att man ökar eller förstärker vissa egenskaper eller delar, vanligen genom tilsätting av vissa ämnen. Inomakvakulturer finns det två huvudsakliga innebörder: (a) tillsättandet av viktiga vitaminer och mineraler i fiskmaten för att ersätta viktiga ämnen som kan gå förlorade under fiskmjölsframställningne, och (b) den näringsberikning som sker i omgivande vatten genom utsläpp från akvakulturenheter.
inlet: Short narrow waterway connecting a bay, lagoon, or similar body of water with a large parent body of water; arm of the sea (or other body of water), which is long compared to its width, and which may extend for a considerable distance.
ΔIΑΥΛΟΣ: Βραχύς και στενός θαλάσσιος δρόμος που ενώνει μιά λίμνη, λιμνοθάλασσα ή παρόμοιο υδατικό σύστημα με ένα μεγαλύτερο υδατικό σύστημα. Ενας επιμήκης θαλάσσιος (ή λιμναίος) βραχίονας που εκτείνεται σε αρκετά μεγάλη απόσταση εντός της χέρσου.
intag: Kort, smal vatten förbindelse som kopplar samman en vik, lagun eller likannde med en större vattenkropp. Del av hav (eller annat vatten) som är lång jämfört med dess bredd, och som kan sträcka si avsevärda avstånd.
ENSO: El Nino Southern Oscillation. Weather oscillation system in the southern hemisphere.
ENSO: Νότια ταλάντωση του El Niño. Καιρική ταλάντωση του συστήματος στο νότιο ημισφαίριο.
ENSO: Kombination av förkortningen EN för El Niño och förkortningen SO för Southern Oscillation, tillkommen sedan man erfarit att de båda geofysiska fenomenen är olika uttryck för samma skeende.
entrainment: The capture and inclusion of organisms into intake water. In power plants, two types of entrainment are recognized: plume entrainment and pump entrainment.
ΣΥΜΠΑΡΑΣΥΡΣΗ: Η παγίδευση οργανισμών μέσα στο νερό εισροής. Στα εργοστάσια παραγωγής ρεύματος αναγνωρίζονται δύο τύποι συμπα- ράσυρσης: θυσάνου (εκροής) και αντλίας.
intag: När organismer fångas upp i intagsvattnet.
tidal inlet-tidal outlet: (1) A natural inlet maintained by tidal flows. (2) Any inlet in which the tide ebbs and flows.
ΠΑΛΙΡΡΟΙΑΚΟΣ ΔΙΑΥΛΟΣ: (1) Φυσική είσοδος νερού που διατηρείται από τη ροή της παλίρροιας. (2) Κάθε είσοδος νερού μέσω της οποίας η παλίρροια υποχωρεί και ανέρχεται.
tidvattensutlopp: (1) Naturligt inlopp som sköts av tidvattnet. (2) Vilket inlopp som helst som sköts av tidvattnet.
atmospheric inputs: Air pollutants (e.g. carbon monoxide, sulphur and nitrogen oxides) derived from many sources.
Ατμοσφαιρικές εισροές : Ατμοσφαιρικοί ρυπαντές (π.χ. μονοξείδιο του άνθρακα, θείο, ,οξείδια του αζώτου) που προέρχονται από διάφορες πηγές.
atmosfäriskt nedfall: Luftföroreningar (t.ex kolmonoxid, svavel) som orsakas av olika processer.
shellfish poisoning: Term used to describe poisoning as a result of eating contaminated shellfish. Shellfish poisoning can be due to a variety of causes: algal, viral bacterial and heavy metal pollutants.
ΔΗΛΗΤΗΡIΑΣΗ ΑΠΟ ΟΣΤΡΑΚΟΕIΔΗ: Ορος που χρησιμοποιείται γιά την περιγραφή δηλητηρίασης που οφείλεται στην κατανάλωση μολυσμένων ασπονδύλων. Οι δηλητηριάσεις από οστρακοειδή οφείλονται σε ποικιλία αιτίων όπως τοξίνες φυκών, μόλυνση από ιούς ή βακτήρια ή ρύπανση από βαρέα μέταλλα.
skaldjurs förgiftning: Förgiftning till följd av förtäring av dåliga/smittade eller förorenade skaldjur. Kan bero på ett flertal orsaker: alger, virulenta bakterier eller tungmetaller.
enzyme: A protein with catalytic properties; enzymes are present in all living cells, they increase the rate of reactions by lowering the activation energy. Most enzymes are highly specific, require specific conditions (e.g., pH, temperature) for optimum performance and are easily denatured or inactivated.
ΕΝΖΥΜΟ : Πρωτεiνη με καταλυτικές ιδιότητες. Τα ένζυμα υπάρχουν σε όλα τα ζωντανά κύτταρα και αυξάνουν την ταχύτητα των αντιδράσεων μειώνοντας την ενέργεια ενεργοποίησης. Τα περισσότερα ένζυμα είναι πολύ εξειδικευμένα, απαιτούν συγκεκριμένες συνθήκες (π.χ. pΗ, θερμοκρασία) για να έχουν άριστη αποδοτικότητα και μετουσιώνονται/ απενεργοποιούνται εύκολα.
enzym: Proteiner med katalytiska egenskaper; enzymer finns i alla levande celler, de ökar reaktionshastigheten genom att sänka aktiveringsenergin. De flesta enzymer är väldigt specifika, kräver specifika förhållanden (t.ex pH, temperatur) för att fungera optimalt och kan enkelt denatureras eller inaktiveras.
epibenthos: The benthic organisms living on the surface of the sea bed or lake floor.
ΕΠIΒΕΝΘΟΣ: Η βιοκοινωνία που ζει επί της επιφανείας του πυθμένα της θάλασσας ή των λιμνών.
epibentos: Bentiska organismer som lever på ytan av havsbotten eller sjöbotten.
epibiotic: The benthic organisms living on the surface of the sea bed or lake floor.
ΕΠIΒIΟΤIΚΟΣ: Οργανισμός που ζει προσ- κολλημένος πάνω σε άλλο οργανισμό, αλλά χωρίς να του προκαλεί βλάβη ή να του παρέχει όφελος.
epibios: Bentiska organismer som lever på ytan av havsbotten eller sjöbotten.
epifauna: The animal life inhabiting a substrate surface.
Επιπανίδα : Ο αριθμός ζώων που κατοικούν σε μια υποστρωματική επιφάνεια.
epifauna: Total djurlivet djur som lever på substratytan.
epiphyte: A plant attached to another plant purely for support, for example, small algae on laminar .
ΕΠIΦΥΤΟ: Φυτό προσαρτημένο πάνω σε ένα άλλο απλώς και μόνο για στήριξη (π.χ. μικροφύκη πάνω σε ελασματοειδή φύκη).
epifyt: Växt som fäster sig på en annan växt enbart för stöd, till exempel, småalger på en laminarväxt.
epiflora: The plant life living on the surface of the sea floor.
Επιχλωρίδα: Η φυτική ζωή που βρίσκεται στην επιφάνεια του πυθμένα της θάλασσας.
epiflora: Total växtlivet som lever på ytan av havsbottnen.
epipelagic: Pertaining to that portion of the oceanic zone from the surface to about 200m depth into which enough light penetrates to allow photosynthesis.
ΕΠIΠΕΛΑΓIΚΟΣ: Ο αναφερόμενος στο θαλάσσιο στρώμα από την επιφάνεια μέχρι βάθους 200 m, μέσα στο οποίο διεισδύει αρκετό φως για φωτοσύνθεση.
epipelagisk: Syftar på den del av havet, som sträcker sig från ytan till ett djup på ungefär 200m, där tillräckligt med ljus penetrerar för att tillåta fotosyntetisering.
epipsammon: Organisms living on the surface of a sandy substratum or on the surface of the sand particles.
ΕΠIΨΑΜΜΟ: Οργανισμοί που ζουν στην επιφάνεια αμμώδους υποστρώματος ή στην επιφάνεια των σωματιδίων της άμμου.
epipsammon: Organismer som lever på ytan av en sandig substrat eller på ytan hos sandpartiklarna.
acid-base balance : The normal proportional concentration of salts, acids, and bases in tissues, organs and fluids.
ΟΞΕΟ-ΒΑΣΙΚΗ ΙΣΟΡΡΟΠΙΑ: Η φυσιολογική αναλογία της συγκέντρωσης αλάτων, οξέων και βάσεων στους ιστούς, τα όργανα και τα υγρά.
syra-basbalans: Den normala fördelningen av salter, syror och baser i vävnader, organ och vätskor.
equinox: Either of the two occasions each year (March, September) when the sun crosses the equator, producing days and nights of equal duration.
ΙΣΗΜΕΡΙΑ: Κάθε μία από τις δύο περιόδους έτους (Μάιος, Σεπτέμβριος), κατά τις οποίες ο ήλιος διέρχεται φαινεμονικά υπεράνω του ισημερινού, με αποτέλεσμα η ημέρα και η νύχτα να έχουν ίση διάρκεια.
dagjämning: En av två tidpunkter varje år (mars, september) där solen korsar ekvatorn och tiden mellan solens upp- och nedgång är exakt ett halvt dygn.
erosion: The phenomenon of wearing away the surface of a material by the hydraulic action of a moving stream of fluid.
ΔIΑΒΡΩΣΗ : Το φαινόμενο της αποσάθρωσης της επιφάνειας ενός υλικού από την υδραυλική δράση ενός κινούμενου ρεύματος ρευστού. (Βλ. επίσης Αποσυνθεση (σηψη) των πτερυγιων).
erosion: Process där ytan hos en material nöts ner genom den hydrauliska kraften hos en strömmande vattenmassa; jfr. finrot.
errant: Deviation from a correct standard.
Πλανώμενο: Η απόκλιση από ένα σωστό δεδομένο.
felaktig: Avvikelse från normen.
standard error: The standard error is a measure of the potential degree of discrepancy between the sample mean and the (usually) unknown population mean. It requires interval-level measurement and is used in certain tests of statistical significance and for creating confidence intervals. Standard error cannot be computed exactly, but it can be estimated by dividing the standard deviation by the square root of the number of cases.
ΤΥΠΙΚΟ ΣΦΑΛΜΑ: Μέτρο του δυνητικού βαθμού διαφοράς μεταξύ της μέσης τιμής του δείγματος και της (συνήθως) άγνωστης μέσης τιμής του πληθυσμού. Απαιτεί βαθμωτές μετρήσεις και χρησιμοποιείται σε ορισμένους ελέγχους και στατιστικής σημαντικότητας και για την εκτίμηση των διαστημάτων εμπιστοσύνης. Το τυπικό σφάλμα δεν είναι δυνατόν να υπολογισθεί ακριβώς, εκτιμάται όμως διαιρώντας την τυπική απόκλιση (βλ.λ) με την τετραγωνική ρίζα του αριθμού των μετρήσεων.
standard fel: Ett statistikt mått på graden av olikhet mellan stickprovens medelvärde och populationens medelvärde (som man ofta inte vet)
0. Calmo. Calmo, fumaça sobe verticalmente: 0 – 1 nós.
1. Aragem. Direcção do vento é indicada pela deriva da fumaça mas não pelos cata-ventos: 1 - 3 nós
.2. Vento fraco. Vento sentido na face; sussurrar das folhas; cata-vento começa a girar: 4 - 7 nós.
3. Vento bonançoso. As folhas e pequenos ramos em permanente movimento; o vento estende pequenas bandeiras: 8 – 12 nós.
4. Vento
Beaufort wind scale: Wind force scale expressed numerically from 1 - 12. 0. Calm. Calm, smoke rises vertically: 0 - 1 mph.1. Light air. Direction of wind shown by smoke drift but not by wind vanes: 1 - 3 mph. 2. Light breeze. Wind felt on face; leaves rustle; ordinary vane moved by wind: 4 - 7 mph. 3. Gentle breeze. Leaves and small twigs in constant motion; wind extends light flag: 8 - 12 mph. 4. Moderate breeze. Raised dust and loose paper; small branches are moved: 13 - 18 mph. 5. Fresh breeze. Small
ΜΠΟΦΟΡ ΚΛΙΜΑΚΑ ΑΝΕΜΟΥ: Κλίμακα έντασης του ανέμου η οποία εκφράζεται αριθμητικά από 1-12. 0. Νηνεμία, ο καπνός ανεβαίνει κατακόρυφα, 0-1 μίλι ανά ώρα 1. Υποπνέων άνεμος. Η κατεύθυνση του ανέμου γίνεται αντιληπτή από την παρέκκλιση του καπνού αλλά όχι από τους ανεμοδείκτες, 1-3 μίλια ανά ώρα. 2. Ασθενής άνεμος. Ο άνεμος γίνεται αισθητός στο πρόσωπο, τα φύλλα κινούνται, οι συνήθεις ανεμοδείκτες κινούνται από τον αέρα, 4-7 μίλια ανά ώρα. 3. Λεπτός άνεμος. Τα φύλλα και κλαδάκια σε συνεχή κίνηση, ο άνεμος κυματίζει την σ
Beaufort-skalan: Skala för beskrivning av vindens påverkan på föremål vid jordytan. BEAUFORT-SKALAN: Vindstyrka utryckt numeriskt på en skala från 0 – 12. Inom parentes namnen som används till sjöss.
0. Lugnt (stiltje). Rök stiger nästan rätt upp. 0-0,2 m/s
1. Svag vind (nästan stiltje). Märkbar för känseln. 0,3-1,5 m/s
2. Svag vind (lätt bris). Lyfter en vimpel, sätter små löv i rörelse. 1,6-3,3 m/s
3. Måttlig vind (god bris). Sträcker en vimpel, sätter blad och tunna kvistar i oavbruten
multidimension scaling: A mathematical multivariate technique which is used to detect meaningful underlying dimensions that allow the researcher to explain observed similarities or dissimilarities between the investigated objects. In addition to correlation matrices, MDS can analyse any kind of similarity/dissimilarity matrices.
Πολυδιάστατη κλίμακα : Μια ποικιλότροπη, μαθηματική τεχνική που χρησιμοποιείται για την ανίχνευση και την ανάλυση των παρατηρούμενων ομοιοτήτων ή διαφορών μεταξύ δυο ή περισσοτέρων παρατηρούμενων αντικειμένων ή δειγμάτων.
multidimension skaling: En matematisk multivariata teknik som används för att spåra viktiga underliggande dimensioner som kan användas som förklaring för observerade likheter eller olikheter mellan undersökta objekt.
runoff: That part of precipitation (rainfall) that is not held in the soil but drains freely away.
ΑΠΟΡΡΟΗ: Το μέρος της βροχόπτωσης που δεν συγκρατείται στο έδαφος αλλά ρέει επιφανειακά.
avrinning: Den del av nederbörden som ej tas upp av jorden utan rinner iväg.
sewage: Liquid or solid waste matter collected through sewers.
Αποχετευτικά απόβλητα : Υγρά ή στέρεα απόβλητα που συλλέγονται από τους αποχετευτικούς αγωγούς.
avloppsvatten: Flytande eller fast avfalls material som sammlas upp genom avlopp.
speciation: The formation of new species
Ειδογένεση : Ο σχηματισμός νέων ειδών.
artbildning: Bildandet av nya arter.
established species: An introduced organism with a permanent population(s), i.e., one unlikely to be eliminated by man or by natural causes.
ΕΓΚΑΘIΔΡΥΜΕΝΟ ΕIΔΟΣ: Ενας εισηγμένος οργανισμός που έχει μόνιμο πληθυσμό (-ούς), δηλ. πληθυσμό που είναι απίθανο να εξαλειφθεί από τον άνθρωπο ή φυσικές αιτίες.
etablerad art: Introducerad art med bestående populationer, dvs, det är osannolikt att arten kommer att dö ut på grund av mänskliga eller naturliga orsaker.
endangered species: A species threatened with extinction.
ΑΠΕIΛΟΥΜΕΝΟ ΕIΔΟΣ: Είδος που απειλείται με εξαφάνιση.
hotade arter: Art som hotas av utrotning.
coarse-grained species: Term used in feeding strategies, coexisting, related species that are morphologically dissimilar and consume different food sources.
coarse-grained species : Όρος που χρησιμοποιείται σε στρατηγικές διατροφής, συνύπαρξης, συσχετιζόμενων ειδών τα οποία είναι ανόμοια μορφολογικά και καταναλώνουν διαφορετική τροφή.
coarse-grained species: Benämning som används att beskriva födosöksstrategier. Samexisterande, besläktade arter som är morfologiskt olika och intar olika födoämnen.
indicator species: A species, the presence or absence of which is indicative of a particular habitat, community or set of environmental conditions; characteristic species; guide species; index species.
ΒIΟΛΟΓIΚΟΣ ΔΕIΚΤΗΣ: Είδος, του οποίου η παρουσία ή απουσία είναι ενδεικτική ενός ορισμένου ενδιαιτήματος, κοινότητας ή ενός συνόλου περιβαλλοντικών συνθηκών.
indikatorart: En art vars närvaro eller avsaknad indikerar en visst typ av habitat, samhälle eller uppsättning miljöfaktorer; karaktärsart, guidart, indexart.
introduced species: Non-indigenous species. Any species intentionally or accidentally transported and released by man into an environment outside its present range.
ΕIΣΑΓΟΜΕΝΟ ΕIΔΟΣ: Μη ιθαγενές είδος. Κάε είδος που μεταφέρεται τυχαία ή σκόπιμα και απελευθερώνεται από τον άνθρωπο σε ένα περιβάλλον έξω από τα σημερινά όρια διασποράς του.
införda arter: En art som ej är inhems. En art som medvetet eller omedvetet transporterats och släppts ut i en miljö eller område utanför dess rådande utbredning.
localized species: A confined, reproducing population of an introduced organism that can be eliminated using standard methods.
ΤΟΠΙΚΑ ΠΕΡΙΟΡΙΣΜΕΝΟ ΕΙΔΟΣ ή ΠΛΗΘΥΣΜΟΣ: Ενας υπό περιορισμόν, αναπαραγόμενος πληθυσμός ενός εισαγόμενου οργανισμού που μπορεί να εξολοθρευτεί με την χρήση συνηθισμένων μεθόδων.
lokala arter: En avgränsad, reproducerande population av en introducerad organism som kan elimineras genom standardmetoder.
opportunistic species: A species adapted for utilising variable, unpredictable or transient environments, typically with a high dispersal ability and a rapid rate of population growth.
ΕΥΚΑIΡIΑΚΟ (ΟΠΟΡΤΟΥΝIΣΤIΚΟ) ΕIΔΟΣ : Είδος ικανό να προσαρμόζεται σε μεταβαλλόμενες απρόβλεπτες και μεταβατικές περιβαλλοντικές συνθήκες. Κατά κανόνα οι ρυθμοί με τους οποίους αυξάνεται και εξαπλώνεται είναι μεγάλοι.
opportuna arter: Inom biologi en art som med avseende på t.ex. ståndort, födoval eller boplats utnyttjar vad som för stunden finns rikligen tillgängligt.
species: In systematics, a group of organisms of common ancestry that are able to reproduce only among themselves and which are usually geographically distinct. It constitutes the fundamental rank in the taxonomic hierarchy.
ΕIΔΟΣ: Στην συστηματική, ομάδα οργανισμών κοινής καταγωγής ικανών να ανταλλάξουν γενετικό υλικό. Συνήθως, η εξάπλωση ενός είδους περιορίζεται σε μια ορισμένη γεωγραφική περιοχή. Αποτελεί την θεμελιώδη βαθμίδα στην ταξινομική ιεραρχία.
art: Inom systematiken, grupp individer vilka under naturliga förhållanden kan reproducera sig med varandra och som samtidigt är reproduktivt isolerade från andra sådana grupper av individer. Den mest fundamentala enheten i organismvärlden.
key species: A species that has a dominant effect on the presence and abundance of other species and the structure of the food-web or ecosystem.
Θεμελιώδη είδη : Τα είδη τα οποία έχουν ισχυρή επίδραση σε ότι αφορά την παρουσία και την εγκατάλειψη άλλων ειδών καθώς και στην δομή της τροφικής αλυσίδας ή του οικοσυστήματος.
nyckelarter: En art som har en dominerande ställning i ekosystemets födoväv och påverkar närvaron och antalet av andra arter.
cosmopolitan species: Organisms having a worldwide distribution in a given habitat.
ΚΟΣΜΟΠΟΛΙΤΙΚΑ ΕΙΔΗ : Οργανισμοί που κατανέμονται σε όλη τη γη σε ένα δεδομένο ενδιαίτημα.
kosmopolitiska arter: Organismer som har en global spridning i en viss typ av habitat.
fine-grained species: Term used in feeding strategies, for coexisting related species that are morphologically similar and consume similar food sources.
Fine-grained species : Όρος που χρησιμοποιείται σε στρατηγικές διατροφής, για συγγενικά είδη που συνυπάρχουν και τα οποία παρουσιάζουν ομοιότητες, τόσο μορφολογικά, όσο και διατροφικά.
finkorniga arter: Benämning som används att beskriva födosöksstrategier. Samexisterande, besläktade arter som är morfologiskt lika och intar liknande födoämnen.
exotic species: Term used for introduced species.
ΕΞΩΤIΚΑ ΕIΔΗ: Ορος που χρησιμοποιείται για τα εισαγόμενα είδη.
exotisk art: Term som används för att beskriva introducerade arter.
marine species: Any aquatic species that spends all or part of its life cycle in sea water.
ΘΑΛΑΣΣIΟ ΕIΔΟΣ: Υδρόβιο είδος που περνά όλο ή μέρος του κύκλου ζωής του σε θαλασσινό νερό.
marin art: Vattenorganismer som lever hela eller delar av sitt liv i havsvatten.
transferred species: Non-indigenous species. Any species intentionally or accidentally transported and released by man into an environment outside its present range.
ΜΕΤΑΦΕΡΘΕΝ ΕΙΔΟΣ: ΕΙΣΑΓΩΓΕΣ ΕΙΔΩΝ. Mη ιθαγενες ειδος. Kαθε ειδος που μεταφερεται τυχαια η σκοπιμα και απελενθερωνεται απο τον ανθρωπο σε ενα περιβαλλον εξω απο τα σημερινα ορια διασπορας του.
omlokaliserade arter: Ej inhemska arter. Arter som medvetet eller omedvetet transporterats och släppts ut av människan i miljöer utanför sitt utbredningområde.
transgenic species: Animal or plant into which genes from another species have been deliberately introduced by genetic engineering.
ΔIΑΓΟΝIΔIΑΚΟ ΕIΔΟΣ: Ζώο ή φυτό στο οποίο έχουν εισαχθεί σκόπιμα, γονίδια από άλλο είδος μέσω γενετικής μηχανικής.
transgena arter: Ett djur eller en växt som med hjälp av genteknik fått gener från en annan art insatta i sitt genom.
type specimen: A designated specimen or individual (holotype, lectotype, neotype) or one of a series of specimens (syntype) that is the type of a species or subspecies.
ΑΝΤIΠΡΟΣΩΠΕΥΤIΚΟΣ-ΤΥΠΟΣ: Ενα επιλεγμένο δείγμα ή άτομο (ολότυπος, λεκτότυπος, νεότυπος) ή ένα δείγμα από μία σειρά δειγμάτων (σύντυπος) που θεωρείται αντιπροσωπευτικός τύπος ενός είδους ή υποείδους.
typexemplar: Det eller de exemplar som beskrivningen av en för vetenskapen ny organismart baseras på och som tjänar som referens för arten.
Ekman spiral: A graphic representation of the way in which the theoretical wind- driven currents in the surface layers of the sea vary with depth.
ΣΠΕΙΡΑ ΕΚΜΑΝ: Γραφική παράσταση της μεταβολής των ανεμογενών ρευμάτων σε συνάρτηση, με το αυξανόμενο βάθος, σύμφωνα με την θεωρία του ΕΚΜΑΝ.
ekmanspiral: Grafisk framställning som visar hur de vinddrivna strömmarna vid havets yta varierar med djup.
etage: A situation in which differences in thermal stability correspond to different benthic communities.
Επίπεδο: Σύστημα υποδιαίρεσης θαλάσσιας περιοχής χρησιμοποιώντας διαφορές στα θερμικά χαρακτηριστικά της στήλης του νερού καθώς και των ιζημάτων του βυθού στα οποία υπάρχουν διαφορετικές βενθικές κοινωνίες.
etage: Situation varvid skillnader i värmestabilitet motsvarar olika bentiska samhällen.
developmental stage: (1) An intermediate form in the life cycle characterized by the presence or appearance of specific morphological elements or structures. (2) A ranking within an ascending line. (3) A stage in the transition from lower to higher organisational structures.
ΑΝΑΠΤΥΞIΑΚΟ ΣΤΑΔIΟ: (1) Μεταβατική φάση στον κύκλο ζωής χαρακτηριζόμενη από την παρουσία ή εμφάνιση ειδικών μορφολογικών στοιχείων ή δομών. (2) Ενα στάδιο σε μία ανοδική σειρά κλίμακα. (3) Στάδιο κατά τη μετάβαση από μια κατώτερη σε μια ανώτερη μορφή οργάνωσης.
utvecklingsstadie: (1) En intermediär form i livscykeln som karakteriseras genom närvaron eller företeelsen av specifika morfologiska beståndsdel eller strukturer. (2) Rangorning inom ett stigande line. (3) Ett stadie i övergången från lägre till högre organisationsnivåer.
stenobathic: Tolerant of a narrow range of depth.
Στενοβαθικό : Ανεκτικό σε μικρό εύρος βάθους.
stenobatiskt: Tollererar ett snävt djupintervall.
stenohaline: Organisms that can exist only within a narrow range of salinity.
ΣΤΕΝΟΑΛΟΣ: Οργανισμός ικανός να ζήσει μόνο μέσα σε μικρό εύρος αλατότητας. Πρβλ. Ολιγόαλος, Ευρύαλος.
stenohalin: Organismer som bara kan leva i ett smalt salthaltsintervall. Jmf oligohaline, euryhaline.
stenotypic: Having a narrow tolerance range for a given factor such as temperature; i.e. stenothermal.
ΣΤΕΝΟΤΥΠΙΚΟΣ: Ο έχων στενό εύρος ανοχής για ένα συγκεκριμένο παράγοντα όπως η θερμοκρασία, τουτέστιν στενόθερμος.
stenotypisk: Att ha ett smalt tolerans intervall för en given faktor som t.ex. temperatur.
thigmotaxis: A directed response of a motile organism to a continuous contact with a solid surface; stereotaxis.
ΘIΓΜΟΤΑΚΤIΣΜΟΣ: Κατευθυνόμενη απόκριση ενός κινητού οργανισμού προς συνεχή επαφή με μια στερεά επιφάνεια. Στερεόταξη.
thigmotaxis: Ett svar hos en rörlig organism på kontinuerlig kontakt med en fast yta.
steroid: Common term for anabolic steroids. They are a group of biologically active organic compounds secreted by the adrenal cortex, testis, ovary and placenta and are characterized by the presence of a cyclopentanoperhydrophenanthrene ring. They include the oestrogens, androgens and mineralocorticoids.
ΣΤΕΡΟΕΙΔΗΣ: Κοινός όρος γιά τα αναβολικά στεροειδή. Ομάδα βιολογικά ενεργών οργανικών ενώσεων που εκκρίνονται από τον φλοιό των επινεφριδίων, τους όρχεις, τις ωοθήκες και τον πλακούντα. Χαρακτηρίζονται από την παρουσία ενός δακτυλίου cyclopentanoperhydrophenanthrene και περιλαμβάνουν τα οιστρογόνα, ανδρογόνα και τα μεταλλοκορτικοειδή.
steroid: En grupp fettsubstanser (lipider) vilkas grundstruktur är ringsystemet cyklopentanoperhydrofenantren (gonan). Gruppen har stor biologisk och medicinsk betydelse.
strain: (1) A specific breed or stock of organisms of the same species possessing distinctive hereditary characteristics that distinguish them from other such breeds or stocks. (2) In mechanics: a relative change in the dimensions of a body in response to an applied force, e.g. the deformation of a material under stress.
ΣΤΕΛΕΧΟΣ: (1) Ειδική ποικιλία ή απόθεμα οργανισμών του ιδίου είδους που διαθέτει διακριτά κληρονομικά χαρακτηριστικά που το διαφορο- ποιούν από άλλα ανάλογα αποθέματα. (2) ΠΑΡΑΜΟΡΦΩΣΗ: στην μηχανική η σχετική μεταβολή των διαστάσεων ενός σώματος εξαιτίας της εφαρμογής μιάς δύναμης π.χ. η παραμόρφωση ενός υλικού που υποβάλλεται σε τάση.
linje: (1) En specifik sort eller ras av av individer av samma art som innehar distinkta ärftliga karaktärer som skiljer dem från andra. (2) Inom mekaniken: en relativ förändring av en kropps dimensioner som svar på den kraft den utsätts för, deformationen av material under stress.
stochastic model: Mathematical model of a system that includes the effect of random events.
Στοχαστικό μοντέλο : Μαθηματικό μοντέλο ενός συστήματος που περιλαμβάνει τα αποτελέσματα τυχαίων γεγονότων.
stokastisk model: Mattematisk modell av ett system där upprepat skeende eller fenomen tillåts ske slumpartat.
foraging strategy: The methods employed by an organism in its search for food.
ΝΟΜΗΣ, ΣΤΡΑΤΗΓΙΚΗ: Οι μέθοδοι που μεταχειρίζεται ένας οργανισμός για την αναζήτηση της τροφής του.
födosöksstrategi: Metoder som används av en organism när den letar efter föda.
stratification: The formation of horizontal layers of water due to different physical properties.
Στρωμάτωση : Ο σχηματισμός οριζόντιων επιπέδων νερού εξ αιτίας των διαφορετικών φυσικών ιδιοτήτων.
stratifiera: Bildandet av horizontella lager av vatten på grund av skillnad i fysiska egenskaper.
thermal stratification: The division of a water body into layers of different temperature and density, owing to the development of a thermocline. The transitional layer can be very narrow, especially in small freshwater lakes and deep aquacultural ponds where thermal stratification often remains stable only during summer stagnation. Alternatively, the layers can be relatively extended, as is often the case in oceanic systems.
ΘΕΡΜΟΚΡΑΣIΑΚΗ ΣΤΡΩΜΑΤΩΣΗ: Ο σχηματισμός σε ένα υδατικό σύστημα επάλληλων στρώματων διαφορετικής θερμοκρασίας και πυκνότητας (ανάπτυξη θερμοκλινικούς βλ.λ.). Το μεταβατικό στρώμα ενδέχεται να είναι πολύ λεπτό όπως σε μικρές λίμνες ή βαθειές δεξαμενές υδατοκαλλιέργειας, όπου η θερμοκρασιακή στρωμάτωση συχνά παραμένει σταθερή μόνο κατά την διάρκεια της θερινής στασιμότητας ή πολύ εκτεταμένο όπως συχνά παρατηρείται σε ωκεάνεια συστήματα.
temperaturskiktning: Uppdelandet av en vattenkropp i olika lager med olika temperatur och densitet p.g.a bildandet av en termoklin. Skickten kan vara väldigt tunna speciellt i små sjöar eller djupa akvakulturdammar och stratifieringen är bara stabil under sommaren. De olika lagren kan och andra sidan vara väldigt stora i t.ex. oceanerna.
faecal streptococci: Bacteria of the germs Streptococcus which live in the gut of humans and animals.
Κοπρανώδεις στρεπτόκοκκοι: Βακτηρίδια του ιού Streptococcus τα οποία ζουν στα έντερα του ανθρώπου και των ζώων.
fekal streptokock: Bakterier som tillhör familjen Streptococcus. De lever i tarmkanalerna hos djur och männsikor.
estuary: That part of a river where the current meets ocean waters and is subject to its effects.
ΠΟΤΑΜΟΚΟΛΠΟΣ: Το μέρος του ποταμού, στο οποίο το ρεύμα του συναντά τις ωκεανικές παλίρροιες και υπόκειται στην επίδρασή τους.
estuarium: Område där en flod strömmar ut mot havsvattnet och blandas med den.
euryhaline: Used of organisms that are capable of osmoregulating in a relatively wide range of salinities. The eel (Anguilla anguilla) and Atlantic salmon (Salmo salar) are classified as euryhaline.
ΕΥΡΥΑΛΟΣ : Χρησιμοποιείται για οργανισμούς που έχουν την ικανότητα ωσμωρρύθμισης σε ένα σχετικά μεγάλο εύρος αλατότητας. Το χέλι (Anguilla anguilla) και ο σολομός του Ατλαντικού (Salmo salar) κατατάσσονται στα ευρύαλα είδη.
euryhalin: Används för att beskriva organismer som har förmågan att osmoreglera i en mängd olika salthalter. Ålen (Anguilla anguilla) och atlantiska laxen (Salmo salar) klassificeras som euryhalina.
eutrophy: A state of nutrient enrichment of a water body that could lead to excessive growth of organisms and depletion of oxygen concentration.
Ευτροφισμός: Μια κατάσταση εμπλουτισμό του υδάτινου σώματος με θρεπτικά συστατικά η οποία θα μπορούσε να οδηγήσει σε υπερβολική ανάπτυξη των οργανισμών και κατ΄ επέκταση στη μείωση της συγκέντρωσης οξυγόνου.
eutrofi: Utveckling mot mera näringsrika förhållanden i en vattenmassa som kan leda till hög algtillväxt och syrebrist.
eutrophication: Natural or artificial nutrient enrichment in a body of water, associated with extensive plankton blooms and subsequent reduction of dissolved oxygen.
ΕΥΤΡΟΦIΣΜΟΣ : Φυσικός ή τεχνητός εμπλουτισμός σε θρεπτικά υλικά μίας υδατοσυλλογής, που συνήθως χαρακτηρίζεται από εκρηκτική άνθιση (bloom) πλαγκτού και επακόλουθη μείωση του διαλυμένου οξυγόνου.
eutrofiering: Naturlig eller artificiell näringsberikning i en vattensmassa som förknipas med omfattande planktonblomningar och den påföljande reduktionen i löst syre.
egestion: Defaecation
Απέκκριση: Αφόδευση
egestion: Defekering
evaporation: The transition from a liquid to a vapour state; the process by which moisture is lost as vapour.
ΕΞΑΤΜIΣΗ: Η μετάβαση από την υγρή στην αέρια φάση. Μείωση της υγρασίας με την μετατροπή της σε ατμό.
avdunstning: Överförande av fast eller flytande materia, vanligen vatten, i gasform; processen där vätska omvandlas till ånga.
competitive exclusion: The exclusion of one species by another when they compete for a common resource that is in limited supply.
ΑΝΤΑΓΩΝIΣΤIΚΟΣ ΑΠΟΚΛΕIΣΜΟΣ: Ο αποκλεισμός ενός είδους από ένα άλλο όταν ανταγωνίζονται για έναν κοινό πόρο, η προσφορά του οποίου είναι περιορισμένη.
utkonkurens: Uteslutning av en art när den konkurrerar med en annan art för en gemensam resurs vars tillgång är begränsad.
excretion: The process of discharging waste matter.
ΑΠΕΚΚΡIΣΗ: Η αποβολή αποβλήτων υλικών.
exkretion: Utsöndring av avfallsprodukter (exkret).
biochemical oxyegen demand (BOD): The amount of oxygen consumed by respiratory processes of bacteria and the oxidation of organic material which measured in a water sample maintained in darkness at a specified temperature for a specified amount of time. Standard BOD determinations are for 5-day incubations at 200C (BOD 5). It should always be stated whether a water sample has been filtered (soluble BOD) or not (total BOD). The biochemical oxygen demand is often wrongly reported as biological oxygen demand. Nitrifyin
ΒIΟΧΗΜIΚΩΣ ΑΠΑIΤΟΥΜΕΝΟ ΟΞΥΓΟΝΟ (ΒOD): Η ποσότητα του οξυγόνου που καταναλώνεται από την διεργασία της αναπνοής των βακτηρίων και της οξείδωσης οργανικής ύλης, η οποία μετράται σε ένα δείγμα νερού που επωάζεται στο σκοτάδι και σε συγκεκριμένη θερμοκρασία επί ένα δεδομένο χρονικό διάστημα. Ο τυπικός προσδιορισμός ΒOD γίνεται με επώαση 5 ημερών στους 200C (ΒOD 5). Θα πρέπει πάντα να αναφέρεται εάν το δείγμα του νερού έχει διηθηθεί (ΒOD διαλυτών) ή όχι (ολικό ΒOD). Η βιοχημική απαίτηση οξυγόνου συχνά αναφέρεται λανθασμένα ως
biokemisk syreförbrukning -BOD: Syremängden som konsumeras av respiratoriska processer hos bakterier. Kan också syfta på processen där organiska ämnen oxideras i ett vattenprov som hålls i mörker och vid en konstant temperatur. Bestämningar av BOD görs på 5-dagars inkubationer vid 200. Man ska alltid vara noga med att uppge om ett vattenprov har filtrerats (löslig BOD) eller inte (total BOD).
chemical oxygen demand (COD): A term for the chemical oxygen consumption. COD is a measure of the amount of organic matter which can be oxidized by a strong chemical oxidant. It is expressed as the amount of oxygen which is equivalent to the oxidant used (dichromate) in a raw water sample. The chemical oxygen demand (COD) often permits an estimation of the BOD. COD determinations in brackish and marine waters are disturbed by the salt-matrix which must be removed.
ΧΗΜΙΚΑ ΑΠΑΙΤΟΥΜΕΝΟ ΟΞΥΓΟΝΟ (COD): Ορος για την χημική κατανάλωση οξυγόνου. Το CΟD αποτελεί μέτρο του οργανικού υλικού, το οποίο οξειδώνεται από ένα ισχυρό χημικό οξειδωτικό. Εκφράζεται ως η ποσότητα οξυγόνου που είναι ισοδύναμη με το χρησιμοποιούμενο οξειδωτικό σε ένα δείγμα φυσικού νερού. Το χημικά απαιτούμενο οξυγόνο (COD) επιτρέπει συχνά την εκτίμηση του BOD. Ο προσδιορισμός του COD σε υφάλμυρα και θαλάσσια νερά διαταράσσεται από άλατα, που πρέπει να απομακρυνθούν.
kemisk syreförbrukning -COD: Benämning för den kemiska syreförbrukningen. COD är ett mått av mängden organiskt substans som kan oxideras av ett starkt kemiskt oxidationsmedel. Den uttrycks som den mängd syre, som är likvärdigt oxidationsmedeln som används (dikromat), i en vattenprov. Den kemiska syreförbrukningen (COD) tillåter ofta en skattning av BOD. COD bestämningen i brackvatten och marina miljöer störs av saltmatrisen som måste avlägsnas.
extinction: (1) The process of elimination, as of less fit genotypes. (2) The disappearance of a species or taxon from a given habitat or biota, not precluding later recolonization from elsewhere.
ΕΞΑΦΑΝIΣΗ: (1) Η διαδικασία της εξάλειψης, όπως π.χ. εμφάνιση των λιγότερο αρμοσμένων γονο- τύπων. (2) Η εξαφάνιση ενός είδους ή τάξου από ένα ενδιαίτημα ή την πανίδα και χλωρίδα, που δεν αποκλείει μεταγενέστερη επαναποίκηση από αλλού.
utrotning: (1) Elimeringsprocess av genotyper med sämre fitness (2) Utdöendet av en art eller taxon i en habitat eller biotop, utan att utesluta senare återkolonisering från någon annanstans.
extrinsic: External to or having its origin outside of an individual, group or system.
ΕΞΩΓΕΝΗΣ : Εξωτερικός ή προερχόμενος από εξωτερική πηγή ως προς έναν οργανισμό, μια ομάδα ή ένα σύστημα.
yttre: Utanför, eller har sitt ursprung utanför, en individ, grupp eller system.